19 april 2011

Veckans Bootsy



Bootsy är soft som vanligt. Frågan är varför bassisten i bakgrunden har en bajsblöja på sig? Man förutsätter någonstans att Bootsy har förmått honom till det.

17 april 2011

Pointer Sisters, "Don't it Drive You Crazy?"


Från systrarnas sista album som en kvartett, "Having a Party", ABC/Blue Thumb 1977. En av mina absoluta favoritbasgångar (jag kan inte avgöra om det är en kontra- eller elbas). Hela låten präglas av en spöklik stämning som tillsammans med det funkiga bildar ett märkligt men oemotståndligt amalgam. Jag kommer i framtiden lägga upp flera låtar här som är ett resultat av denna blandning av kusligt och souligt. För övrigt samplad till Gangstarr's "Execution of a Chump" (1991).

Pointer Sisters - Don't it Drive You Crazy?

16 april 2011

Djävulen var den första rapparen

LaVice & Co, "Thoughs Were the Days"




En djävul minns hur helvetet brukade vara ett "swinging place" i LaVice Hendricks och Ernest Garrison’s amatörteatergrupps uppsättning av musikalen "Two Sisters From Bagdad(Sic!)". LaVice & Company uppförde pjäsen ett flertal gånger i källaren till en av Detroits största kyrkor Bethel A.M.E. i början av sjuttiotalet.
Det här är inget enkelt fördömande av helvetet. Det är ett farmställande av helvetet som "funky" i ordets dubbla bemärkelse. Och funky gospelmusik är det. Lyssna bara på basgången och det sjuka flowet i Calvin Floyds proto-rap.
Låten ingår i samlingen "Good God! A Gospel Funk Hymnal" som bara är en av många fantastiska tematiska samlingsskivor på Numero Group.


LaVice & Company - Thoughs Were the Days

14 april 2011

Fiend/ International Jones


Fiend aka International Jones, April 2011

Rapparen Fiend aka "Mr Whomp Whomp" slog igenom stort i slutet av 90-talet som en del av Master P´s rooster på New Orleans etiketten No Limit. Han gjorde sig känd som en brölande mistlur, en rå frustande naturkraft över funkiga bouncebeat och sålde omkring 1.4 miljoner ex av två klassiska skivor.



Men det där var länge sen och själv har jag aldrig varit förtjust i skrikiga rapflows. Fiend kom därför som en fullkomlig överraskning när han förra året dök upp med inte bara en ny och avslappnad stil utan ett helt nytt namn; International Jones. Han har, vad det verkar, låtit sig influeras av den nye samarbetspartnern och tillika tidigare "No Limit" medlemmen Currency och dennes Jet Set/ Play Boy-tematik. Mycket lyckat. Tillsammans spelade de in en hel serie låtar på temat Flyin Iron - flygresor till Europa, vänthallar, jetplan, pilotsnack, bilar och stånkade kvällar i Amsterdam. Allt ackompanjerat av monstruösa blåssektioner med lika mycket 70-talssoul och New Orleansk storbandsorkester över sig som en mörkare östkustvibe.



Vad jag vet så kom det aldrig någon officiell sammanställning av projektet. Det har jag rättat till här, Flying Iron-sektionerna tillsammans med några av de bästa låtarna som Fiend läckte förra året. Samlingen leder helt naturligt fram till de två fantastiska mixtapes som Fiend har släppt hittills i år; "Tennis Shoes and Tuxedos" och "The Sweetest Hangover". Kolla även in de löjligt avslappnade musikvideorna som Fiend släppt den senaste månaden.

Fiend/ International Jones - Flying Iron - 2010

Fiend/ International Jones - Tennis Shoes and Tuxedos - 2011
Fiend/ International Jones - The Sweetest Hangover - 2011

11 april 2011

Veckans Bootsy



En av mina tidigaste upplevelser av funk, mer som en sinnesstämning, drabbade mig med total förvirring i det svettiga pojkrummet julen 1995. Jag hade önskat mig soundtracket till Friday efter någon av dessa orgier i chips, dipp och kassa skämt på madrass som dominerade helgerna på den tiden. Men det var inte Cypress Hill, Ice Cube eller Dr Dre som gav något bestående intryck från den skivan utan ett gäng klibbigt sexuella slowjams med Bootsy, Isley Brothers, Rose Royce, Roger Troutman och Rick James. Att säga att de slog ner som en bomb är fel men efter att ha bandat över skivan på kasett och börjat "rida" till de där låtarna på tunnelbanan varje morgon så var skandalen ett faktum. Audiovisuell porr rakt in i det oförberedda pojksinnet. Bootsy och Bernie Worells "You got me wide open" var särskilt svårsmällt och det var med en märklig känsla i kroppen jag sög i mig av rader som;

Oh, oozin on my oozie
Drippin all over the place
Girl I'm so horny
I couldnt even keep a straight face

Och;

Got to be
Got to be the freak of the week
Youse a fine mutha funka
And I met my sexual peak
Freakin, speakin, and peakin
I got to get some of that love
You were sent from above
So can't we just push and shove, hey hey hey

Nedan ett klipp från filmen som innehåller både Bootsys och Rick James låtar. Filmen skapade för övrigt ett nytt begrepp med "Ms Parker" - den fulländade sinnebilden av en sexuellt frustrerad grannfru (som vi alla någon gång har längtat efter ?!).

09 april 2011

Rymdfunk

Manzel, "Space Funk"



A very, very obscure instrumental funk group from the mid-'70s, Manzel would find much fame decades later once numerous hip-hop producers sampled the drum intro from "Midnight Theme" and, in turn, sent breakbeat collectors scurrying for copies of the original record. During their heyday, Manzel didn't amount to anything more than a pair of 45 rpm singles for the independent Fraternity Records.

Saxat från AMG, mer info här.

Willie Hutch Samplad x 2

Willie Hutch, "Tell Me Why Has Our Love Turned Cold" (Three 6 Mafia, "Stay Fly") live på Soul Train:



Willie Hutch, "I Choose You" (Project Pat, UGK/Outkast), från filmen "The Mack":